Gastronomiskt till hungriga vargar

Hur många böcker "ska" man läsa på ett år? Vad krävs för att man ska kallas bokslukare; varierar det beroende på person eller finns det ett magiskt antal som anses acceptabelt för bokälskare?

Stephen King säger att han läser sakta, men ändå brukar läsa omkring 70-80 böcker på ett år, de flesta av dem skönlitteratur (s. 145 av hans bok "On Writing").

Jag tror inte att jag kommer ha läst mer än hälften av det antalet under det här året.

Vad jag funderar på är egentligen detta: får man verkligen ut allt som går att få ut av en bok om man slukar den på bara några dagar, går vidare till nästa på en gång, och detta sedan upprepas om och om igen?

När jag hittat en bok jag verkligen gillar så händer det ofta att jag läser den flera gånger. Första gången jag läser den vill jag dock ta min tid med den, jag vill njuta av varje tugga och känna varje smakupplevelse som går att mjölka ur sidorna. Det händer att man pausar lite extra länge mellan sidorna, eller läser lite kortare avsnitt vid varje tillfälle, bara för att få boken att räcka lite längre.

Om man slukar böckerna en efter en, är det inte lite som att duka fram gastronomiskt till utsvultna vargar?

Harry Potter från början till slut

Kan man läsa Harry Potter-böckerna i godtycklig ordning eller ska historien följas från början till slut?

I "Barnbokens byggklossar" (Studentlitteratur, 2004) skriver Maria Nikolajeva att:

"Harry Potter-böckerna kan i princip läsas både var för sig och i godtycklig ordning, inte minst därför att de viktigaste händelserna sammanfattas i följande volymer. Det finns dock en avgörande faktor som påbjuder en viss ordning: Harry blir ett år äldre i varje bok. För den som är intresserad av huvudpersonens mognad och utveckling är detta av vikt. Läser man böckerna enbart för de yttre händelsernas skull är ordningen oväsentlig."

När Barnbokens byggklossar i denna volym publicerades 2004 hade de två sista böckerna om Harry Potter, "Harry Potter och Halvblodsprinsen" och "Harry Potter och Dödsrelikerna" ännu inte nått läsarnas ögon. Detta tror jag är en stor bidragande faktor till att Nikolajeva anser böckerna kunna läsas i vilken ordning som helst. Själv skulle jag absolut inte rekommendera en förstagångsläsare att läsa böckerna i något annat än kronologisk ordning. De medel Rowling använder för att knyta ihop trådar och klösa på det minsta litterära myggbett tills det blossar upp som härdsmälta (som relationerna och irritationerna karaktärerna emellan), är för mig det som gör de här böckerna så bra.

Nikolajeva skriver att för att följa Harrys utveckling och mognad är den kronologiska ordningen av vikt; men även det hon benämner som "yttre händelser" drar klar fördel av att läsas från bok nummer ett till sju. Små detaljer som presenterats i tidigare böcker blev plötsligt oerhört betydelsefulla i upplösningen. Vem kommer till exempel ihåg det gamla slitna diademet som Harry satte på ett trollhuvud för att markera var i Vid behov-rummet han gömt Halvblodsprinsens exemplar av boken "Avancerad trolldrycksframställning"? En sådan detalj finns knappast med i de sammanfattningar som Nikolajeva talar om.

Skulle hon göra samma rekommendation efter att ha läst alla böckerna och upplösningen till historien om "pojken som överlevde"?

Jag är tveksam. Inte förrän i sista boken förstår man hur mycket de små detaljerna betydde. Det är klart att jag har läst vissa av böckerna fler än andra (Harry Potter och den Flammande Bägaren står mig allra varmast om hjärtat) och hoppat friskt mellan dem, men att inte få historien rullad ut från början till slut första gången jag läste dem? Nej, det kan jag faktiskt inte tänka mig.