Pottermore beta testing

Under sju dagar kunde man på Pottermore svara på en fråga för att ledas vidare till The Magical Quill. Fångade man denna skulle man få chansen att vara en av de 1 miljon som släpps in på sidan som BETA testare innan den öppnar för allmänheten den 1:a oktober.

Jag har kikat runt på sidan, köpt mig ett husdjur, blivit vald av en trollstav (rowan wood, unicorn hair core, 12 1/4 inches, surprisingly swishy) och blivit sorterad av sorteringshatten.


Jag erkänner, jag är inte så gammal som jag ser ut. Jag tycker det här är skitroligt. Speciellt sorteringen där man får veta vilket skolhem man tillhör, på riktigt, eftersom det är Jo Rowling själv som skrivit frågorna som sorteringshatten ställer.

Stolt Ravenclaware ser ni här!

Sen saknar sidan musik, och ännu tycker jag det finns lite för lite att göra på varje kapitel. Pottermore har däremot fantasikt vackra illustrationer som jag ser fram emot att se mer av!

Länge leve barnboken!

Barn läser inte lika mycket idag som de gjorde förr. TVn och datorn har tagit över allt mer. (J.K. Rowling brukar tackas för att hon lett barnen tillbaka till böckerna.)

På Barnboksakademin har man räknat upp "17 skäl för barnboken" och hur den skänker kunskap och glädje till både stora och små. Finns här som pdf-fil.

Barnboken bör både framhävas och uppmuntras; den har gett mig mycket glädje och medlidande sorg i både mitt unga och vuxna liv!

Who do you think you are?

Få människor inspirerar mig såsom J.K. Rowling, och släktforskning är för mig ett mycket spännande ämne. I Who do you think you are? får vi följa kändisar som söker efter sin släkts rötter, och igår såg jag programmet om just Jo Rowling och hennes jakt på sitt franska ursprung. Fascinerande och kul att se!

Här har ni hela avsnittet:

Utlåtande om Stephen King, On Writing: A Memoir of the Craft

"A memoir of the craft" säger subtiteln till Stephen King's "On Writing", och det stämmer verkligen. Det första som slog mig var hur öppenhjärtligt och personligt King berättar om de händelser i hans liv som format honom som författare. Han berättar om de människor som hjälpt och stjälpt honom genom åren med ett språk som får mig att skratta högt och citera speciellt roliga passager till mina vänner.

Här är det dags för mig att smått skamligt erkänna att jag inte är någon Kingfantast. Jag tror aldrig jag läst någon av hans skönlitterära böcker och jag visste inte ens att det var han som skrivit böckerna bakom filmer jag sett. Troligen skulle en mer insatt läsare inte vara lika förvånad som jag, men Kings ogenerade berättelser om drogmissbruk och trailerliv var inte vad jag hade väntat mig av den här boken. Jag blev glatt överraskad av hur mycket han delar med sig av sig själv och sina erfarenheter. När han i bokens slutskede talar om olyckan som så närapå kostade honom livet i juni 1999, och hans väg tillbaka från den, kan jag inte låta bli att beundra hans kämpaglöd.

Även i de avsnitt där själva konsten att skriva står i fokus lämnar han aldrig det personliga tilltalet. Det känns som att King talar direkt till mig som läsare, som en lärare i en föreläsningssal; avslappnat och med talspråksuttryck som håller stämningen lättsam hela tiden.

Den enda nackdelen jag upplever är att det kan kännas väl personligt. King fördömer till exempel adverb, vilket var roligt till en början med efter ett tag blir smått tröttsamt när han varje gång han faktiskt använder ett adverb känner sig tvungen att rättfärdiga det.

På goodreads gav jag boken 4 av 5, och den rekommenderas för King fans likväl som för de som gillar att skriva.

Gastronomiskt till hungriga vargar

Hur många böcker "ska" man läsa på ett år? Vad krävs för att man ska kallas bokslukare; varierar det beroende på person eller finns det ett magiskt antal som anses acceptabelt för bokälskare?

Stephen King säger att han läser sakta, men ändå brukar läsa omkring 70-80 böcker på ett år, de flesta av dem skönlitteratur (s. 145 av hans bok "On Writing").

Jag tror inte att jag kommer ha läst mer än hälften av det antalet under det här året.

Vad jag funderar på är egentligen detta: får man verkligen ut allt som går att få ut av en bok om man slukar den på bara några dagar, går vidare till nästa på en gång, och detta sedan upprepas om och om igen?

När jag hittat en bok jag verkligen gillar så händer det ofta att jag läser den flera gånger. Första gången jag läser den vill jag dock ta min tid med den, jag vill njuta av varje tugga och känna varje smakupplevelse som går att mjölka ur sidorna. Det händer att man pausar lite extra länge mellan sidorna, eller läser lite kortare avsnitt vid varje tillfälle, bara för att få boken att räcka lite längre.

Om man slukar böckerna en efter en, är det inte lite som att duka fram gastronomiskt till utsvultna vargar?

Tegelstenstips - Ken Follett

Okej, jag vet att många varken har tid eller lust att läsa riktiga tegelstenar till böcker. Jag måste i alla fall tipsa om en, om andan faller på, för det här är en fantastisk bok.



Jag hörde talas om Ken Follets "The Pillars of the Earth" (eller "Svärdet och Spiran", som den heter på svenska) i Oprahs bokklubb och för första gången kände jag mig tvungen att läsa en bok hon rekommenderat.

Adlibris beskriver boken som "en storslagen äventyrsskildring om 1100-talets krigshärjade England och om en grupp människor vars öden sammanlänkas med byggandet av en praktfull katedral. En berättelse om kärlek och hämnd, ärelystnad och hjältemod. På samma spänningsskapande sätt som i sina världsberömda thrillers levandegör Ken Follett här ett stycke engelsk medeltid."

Det låter kanske inte sådär dödligt spännande, speciellt inte då man håller den i handen och ser att den går loss på cirka 1000 sidor. Tro mig; det är värt det! När man väl kommit in i boken har man svårt att lägga den ifrån sig, och sidorna känns plötsligt hälften så många.

Läs den!

Bästsäljande bokomslag

Hittade denna på Bokbabbel och tyckte den var lite rolig. Visst har man ju sett uttalanden från Stephenie Meyer på ett otal av de senaste sci-fi/fantasyböckerna för ungdomar (se "Mortal Instruments" serien av Cassandra Clare och "Hunger Games" av Suzanne Collins till exempel).

Stephen King, On Writing: A Memoir of the Craft

Började så smått att läsa på Stephen Kings "On Writing: A Memoir of the Craft" igårkväll. Ska bli spännande att se vad han har att säga. Jag har sett denna bok rekommenderas som mycket bra läsning för oss med författardrömmar.

På Adlibris säger man såhär om boken:
'"If you don't have the time to read, you don't have the time or the tools to write."

In 1999, Stephen King began to write about his craft -- and his life. By midyear, a widely reported accident jeopardized the survival of both. And in his months of recovery, the link between writing and living became more crucial than ever.

Rarely has a book on writing been so clear, so useful, and so revealing. "On Writing" begins with a mesmerizing account of King's childhood and his uncannily early focus on writing to tell a story. A series of vivid memories from adolescence, college, and the struggling years that led up to his first novel, "Carrie, " will afford readers a fresh and often very funny perspective on the formation of a writer. King next turns to the basic tools of his trade -- how to sharpen and multiply them through use, and how the writer must always have them close at hand. He takes the reader through crucial aspects of the writer's art and life, offering practical and inspiring advice on everything from plot and character development to work habits and rejection.

Serialized in the "New Yorker" to vivid acclaim, "On Writing" culminates with a profoundly moving account of how King's overwhelming need to write spurred him toward recovery, and brought him back to his life.

Brilliantly structured, friendly and inspiring, "On Writing" will empower -- and entertain -- everyone who reads it.'

Jag återkommer med tankar i ett senare inlägg!

Vad jag läser

Jag läser egentligen inte så mycket böcker. Nu menar jag inte till antalet, utan till bredden på de böcker jag faktiskt läser. Deckare har jag aldrig gillat, och trots att jag då jag plöjt igenom min mormors bokhyllor har läst en hel del av Danielle Steeles böcker, så är det inte en genre som tilltalar mig. För intetsägande.

Jag har haft svårt för Science Fiction och detta tror jag att jag fann anledningen till då jag läste Kreativt Skrivande för Barn och Ungdom på Mittuniversitetet i Härnösand. En av mina kurskamrater sa att han inte gillade fantasy för det var för overkligt, medan han gillade Science Fiction för att genren är en varning inför framtiden. Den handlar om vad som kan hända med teknikens utveckling. Det är precis det jag inte gillar. Science Fiction har för mig blivit en enda stor moralkaka. Jag har aldrig varit särskilt teknikintresserad och kan liksom inte sätta mig in i alltför avancerade Sci-Fi historier.

Så vad läser jag då?

* Urban Fantasy. En blandning mellan verklighet och fantasy; ett stråk av båda världarna som får mig att fastna i tankar om "tänk om...". Det är en blandning som tillåter mig att leva mig in i böckerna på ett helt annat sätt än renodlad fantasy, även om jag gärna läser sådan också.



* Ungdomsböcker. Språket är lättare, mer rakt på sak. Det finns ofta en trotsig underton, ett släng av ironisk humor. Trots mina 25 år känner jag mig mer som en ungdom än en vuxen. Kanske kan jag helt enkelt identifiera mig bättre med denna sortens böcker, eller kanske är de helt enkelt mindre pretentiösa och tillåter läsaren en mer fantasifylld läsning.

* Historiska böcker. Jag har alltid gillat historia och berättelser om hur människor levde förr. Min kärlek till historiska böcker tror jag kan ha samband med kärleken till Fantasy. Historierna i Fantasyböcker utspelar sig ofta i mera primitiva samhällen som kan jämföras med vår egen medeltid, fast där även finns tillgång till magi. Det finns väldigt mycket som kan räknas till gruppen historiska böcker. För mig innefattar den allt från Jean M Auels böcker om Grottbjörnens Folk till Jane Austen och Frances Hodgson Burnetts skildringar av 1800-talet. Denna grupp kan även kopplas till den sista gruppen på min läslista.



* Klassiker. Stolthet och Fördom, Den Store Gatsby, Den Eldröda Bokstaven, Den Hemliga Trädgården, Svindlande Höjder, Skattkammarön. Listan kan göras lång. Tidlösa klassiker som kan och bör avnjutas gång på gång.



(Samtliga bilder har lånats från Adlibris.se.)

Harry Potter från början till slut

Kan man läsa Harry Potter-böckerna i godtycklig ordning eller ska historien följas från början till slut?

I "Barnbokens byggklossar" (Studentlitteratur, 2004) skriver Maria Nikolajeva att:

"Harry Potter-böckerna kan i princip läsas både var för sig och i godtycklig ordning, inte minst därför att de viktigaste händelserna sammanfattas i följande volymer. Det finns dock en avgörande faktor som påbjuder en viss ordning: Harry blir ett år äldre i varje bok. För den som är intresserad av huvudpersonens mognad och utveckling är detta av vikt. Läser man böckerna enbart för de yttre händelsernas skull är ordningen oväsentlig."

När Barnbokens byggklossar i denna volym publicerades 2004 hade de två sista böckerna om Harry Potter, "Harry Potter och Halvblodsprinsen" och "Harry Potter och Dödsrelikerna" ännu inte nått läsarnas ögon. Detta tror jag är en stor bidragande faktor till att Nikolajeva anser böckerna kunna läsas i vilken ordning som helst. Själv skulle jag absolut inte rekommendera en förstagångsläsare att läsa böckerna i något annat än kronologisk ordning. De medel Rowling använder för att knyta ihop trådar och klösa på det minsta litterära myggbett tills det blossar upp som härdsmälta (som relationerna och irritationerna karaktärerna emellan), är för mig det som gör de här böckerna så bra.

Nikolajeva skriver att för att följa Harrys utveckling och mognad är den kronologiska ordningen av vikt; men även det hon benämner som "yttre händelser" drar klar fördel av att läsas från bok nummer ett till sju. Små detaljer som presenterats i tidigare böcker blev plötsligt oerhört betydelsefulla i upplösningen. Vem kommer till exempel ihåg det gamla slitna diademet som Harry satte på ett trollhuvud för att markera var i Vid behov-rummet han gömt Halvblodsprinsens exemplar av boken "Avancerad trolldrycksframställning"? En sådan detalj finns knappast med i de sammanfattningar som Nikolajeva talar om.

Skulle hon göra samma rekommendation efter att ha läst alla böckerna och upplösningen till historien om "pojken som överlevde"?

Jag är tveksam. Inte förrän i sista boken förstår man hur mycket de små detaljerna betydde. Det är klart att jag har läst vissa av böckerna fler än andra (Harry Potter och den Flammande Bägaren står mig allra varmast om hjärtat) och hoppat friskt mellan dem, men att inte få historien rullad ut från början till slut första gången jag läste dem? Nej, det kan jag faktiskt inte tänka mig.

Pottermore

Som inbitet Harry Potter-fan mottar jag nyheten om Pottermore med spänning och blir alldeles varm inombords!

Se J.K. Rowlings announcement här:


Wake me up when September ends, eller hur var det, Green Day? ;)

Bokshopping

De här kom på posten från Adlibris igår. Jag vet i alla fall vad jag läser i sommar! :)



* Suzanne Collins, "The Hunger Games"
* Stephen King, "On Writing"
* Cassandra Clare, "City of Ashes"
* Cassandra Clare, "City of Glass"
* Laurell K Hamilton, "Skin Trade"
* Laurell K Hamilton, "The Harlequin"
* Laurell K Hamilton, "Blood Noir"

(Bokmärket nere till vänster kostade 10kr som gick till SOS barnbyar. En fin tanke och eftersom bokmärken alltid behövs så det fick slinka med i beställningen!)

Introduktion till bokstavligheter

Det jag gillar mest här i livet, det är nog fantasi. Den där strimman av hopp då man läser en urban fantasybok och för några timmar i taget tror på att det kanske kan finnas magi här i världen, av mer direkt sort än den mänskligt vardagliga. Livet och kärleken och vänskapen, det är också en sorts magi, men jag talar om något helt annat.

Kanske finns där verkligen en trollkarlspub i London, och kanske gömmer det sig vampyrer under molnen i Washington.

Den sortens magi, det är min sort!

Gräset ser alltid mycket grönare ut på andra sidan, även om du så har den grönaste gräsmattan i världen. Alla tycker inte om att läsa eller skriva, en del ser film, en del spelar tv-spel, andra njuter av det som finns framför näsan eller i fjärran länder, men på något sätt har vi alla drömt oss bort och fantiserat om något annat än det vi själva upplever.

Jag kanske bara drömmer lite mer, lite oftare, än en del andra.

Därför har jag nu startat den här bloggen. En plats för boktankar och bokstavligheter, skrivkramp och skaparlust. Vill du, så får du gärna hänga med!