Att längta efter läsning

Det finns nog inget som är så frustrerande (när det gäller böcker) som att ha böcker hemma som man sååå längtar efter att få börja läsa, men så har man gett sig tusan på att man ska läsa klart den man börjat på först, fast man inte alls är lika sugen på den som på de andra.

Själv kastar jag längtande blickar på "City of Fallen Angels" av Cassandra Clare från Mortal Instruments serien, och "Arvtagaren", sista delen i Christopher Paolinis Eragon-serie. Snart får jag dessutom hem "Mockingjay" och "Catching Fire", del två och tre av Hunger Games-trilogin av Suzanne Collins, samt Russell Brands båda Booky Wooks.

Suck. Men skam den som ger sig. Jag har säkert en sådär fem-sex böcker som jag börjat läsa som sen bara blivit liggande. Men denna ska jag läsa klart först!

Pottermore beta testing

Under sju dagar kunde man på Pottermore svara på en fråga för att ledas vidare till The Magical Quill. Fångade man denna skulle man få chansen att vara en av de 1 miljon som släpps in på sidan som BETA testare innan den öppnar för allmänheten den 1:a oktober.

Jag har kikat runt på sidan, köpt mig ett husdjur, blivit vald av en trollstav (rowan wood, unicorn hair core, 12 1/4 inches, surprisingly swishy) och blivit sorterad av sorteringshatten.


Jag erkänner, jag är inte så gammal som jag ser ut. Jag tycker det här är skitroligt. Speciellt sorteringen där man får veta vilket skolhem man tillhör, på riktigt, eftersom det är Jo Rowling själv som skrivit frågorna som sorteringshatten ställer.

Stolt Ravenclaware ser ni här!

Sen saknar sidan musik, och ännu tycker jag det finns lite för lite att göra på varje kapitel. Pottermore har däremot fantasikt vackra illustrationer som jag ser fram emot att se mer av!

Länge leve barnboken!

Barn läser inte lika mycket idag som de gjorde förr. TVn och datorn har tagit över allt mer. (J.K. Rowling brukar tackas för att hon lett barnen tillbaka till böckerna.)

På Barnboksakademin har man räknat upp "17 skäl för barnboken" och hur den skänker kunskap och glädje till både stora och små. Finns här som pdf-fil.

Barnboken bör både framhävas och uppmuntras; den har gett mig mycket glädje och medlidande sorg i både mitt unga och vuxna liv!

Who do you think you are?

Få människor inspirerar mig såsom J.K. Rowling, och släktforskning är för mig ett mycket spännande ämne. I Who do you think you are? får vi följa kändisar som söker efter sin släkts rötter, och igår såg jag programmet om just Jo Rowling och hennes jakt på sitt franska ursprung. Fascinerande och kul att se!

Här har ni hela avsnittet:

Utlåtande om Stephen King, On Writing: A Memoir of the Craft

"A memoir of the craft" säger subtiteln till Stephen King's "On Writing", och det stämmer verkligen. Det första som slog mig var hur öppenhjärtligt och personligt King berättar om de händelser i hans liv som format honom som författare. Han berättar om de människor som hjälpt och stjälpt honom genom åren med ett språk som får mig att skratta högt och citera speciellt roliga passager till mina vänner.

Här är det dags för mig att smått skamligt erkänna att jag inte är någon Kingfantast. Jag tror aldrig jag läst någon av hans skönlitterära böcker och jag visste inte ens att det var han som skrivit böckerna bakom filmer jag sett. Troligen skulle en mer insatt läsare inte vara lika förvånad som jag, men Kings ogenerade berättelser om drogmissbruk och trailerliv var inte vad jag hade väntat mig av den här boken. Jag blev glatt överraskad av hur mycket han delar med sig av sig själv och sina erfarenheter. När han i bokens slutskede talar om olyckan som så närapå kostade honom livet i juni 1999, och hans väg tillbaka från den, kan jag inte låta bli att beundra hans kämpaglöd.

Även i de avsnitt där själva konsten att skriva står i fokus lämnar han aldrig det personliga tilltalet. Det känns som att King talar direkt till mig som läsare, som en lärare i en föreläsningssal; avslappnat och med talspråksuttryck som håller stämningen lättsam hela tiden.

Den enda nackdelen jag upplever är att det kan kännas väl personligt. King fördömer till exempel adverb, vilket var roligt till en början med efter ett tag blir smått tröttsamt när han varje gång han faktiskt använder ett adverb känner sig tvungen att rättfärdiga det.

På goodreads gav jag boken 4 av 5, och den rekommenderas för King fans likväl som för de som gillar att skriva.

Gastronomiskt till hungriga vargar

Hur många böcker "ska" man läsa på ett år? Vad krävs för att man ska kallas bokslukare; varierar det beroende på person eller finns det ett magiskt antal som anses acceptabelt för bokälskare?

Stephen King säger att han läser sakta, men ändå brukar läsa omkring 70-80 böcker på ett år, de flesta av dem skönlitteratur (s. 145 av hans bok "On Writing").

Jag tror inte att jag kommer ha läst mer än hälften av det antalet under det här året.

Vad jag funderar på är egentligen detta: får man verkligen ut allt som går att få ut av en bok om man slukar den på bara några dagar, går vidare till nästa på en gång, och detta sedan upprepas om och om igen?

När jag hittat en bok jag verkligen gillar så händer det ofta att jag läser den flera gånger. Första gången jag läser den vill jag dock ta min tid med den, jag vill njuta av varje tugga och känna varje smakupplevelse som går att mjölka ur sidorna. Det händer att man pausar lite extra länge mellan sidorna, eller läser lite kortare avsnitt vid varje tillfälle, bara för att få boken att räcka lite längre.

Om man slukar böckerna en efter en, är det inte lite som att duka fram gastronomiskt till utsvultna vargar?

Tegelstenstips - Ken Follett

Okej, jag vet att många varken har tid eller lust att läsa riktiga tegelstenar till böcker. Jag måste i alla fall tipsa om en, om andan faller på, för det här är en fantastisk bok.



Jag hörde talas om Ken Follets "The Pillars of the Earth" (eller "Svärdet och Spiran", som den heter på svenska) i Oprahs bokklubb och för första gången kände jag mig tvungen att läsa en bok hon rekommenderat.

Adlibris beskriver boken som "en storslagen äventyrsskildring om 1100-talets krigshärjade England och om en grupp människor vars öden sammanlänkas med byggandet av en praktfull katedral. En berättelse om kärlek och hämnd, ärelystnad och hjältemod. På samma spänningsskapande sätt som i sina världsberömda thrillers levandegör Ken Follett här ett stycke engelsk medeltid."

Det låter kanske inte sådär dödligt spännande, speciellt inte då man håller den i handen och ser att den går loss på cirka 1000 sidor. Tro mig; det är värt det! När man väl kommit in i boken har man svårt att lägga den ifrån sig, och sidorna känns plötsligt hälften så många.

Läs den!