Who do you think you are?

Få människor inspirerar mig såsom J.K. Rowling, och släktforskning är för mig ett mycket spännande ämne. I Who do you think you are? får vi följa kändisar som söker efter sin släkts rötter, och igår såg jag programmet om just Jo Rowling och hennes jakt på sitt franska ursprung. Fascinerande och kul att se!

Här har ni hela avsnittet:

Utlåtande om Stephen King, On Writing: A Memoir of the Craft

"A memoir of the craft" säger subtiteln till Stephen King's "On Writing", och det stämmer verkligen. Det första som slog mig var hur öppenhjärtligt och personligt King berättar om de händelser i hans liv som format honom som författare. Han berättar om de människor som hjälpt och stjälpt honom genom åren med ett språk som får mig att skratta högt och citera speciellt roliga passager till mina vänner.

Här är det dags för mig att smått skamligt erkänna att jag inte är någon Kingfantast. Jag tror aldrig jag läst någon av hans skönlitterära böcker och jag visste inte ens att det var han som skrivit böckerna bakom filmer jag sett. Troligen skulle en mer insatt läsare inte vara lika förvånad som jag, men Kings ogenerade berättelser om drogmissbruk och trailerliv var inte vad jag hade väntat mig av den här boken. Jag blev glatt överraskad av hur mycket han delar med sig av sig själv och sina erfarenheter. När han i bokens slutskede talar om olyckan som så närapå kostade honom livet i juni 1999, och hans väg tillbaka från den, kan jag inte låta bli att beundra hans kämpaglöd.

Även i de avsnitt där själva konsten att skriva står i fokus lämnar han aldrig det personliga tilltalet. Det känns som att King talar direkt till mig som läsare, som en lärare i en föreläsningssal; avslappnat och med talspråksuttryck som håller stämningen lättsam hela tiden.

Den enda nackdelen jag upplever är att det kan kännas väl personligt. King fördömer till exempel adverb, vilket var roligt till en början med efter ett tag blir smått tröttsamt när han varje gång han faktiskt använder ett adverb känner sig tvungen att rättfärdiga det.

På goodreads gav jag boken 4 av 5, och den rekommenderas för King fans likväl som för de som gillar att skriva.

Gastronomiskt till hungriga vargar

Hur många böcker "ska" man läsa på ett år? Vad krävs för att man ska kallas bokslukare; varierar det beroende på person eller finns det ett magiskt antal som anses acceptabelt för bokälskare?

Stephen King säger att han läser sakta, men ändå brukar läsa omkring 70-80 böcker på ett år, de flesta av dem skönlitteratur (s. 145 av hans bok "On Writing").

Jag tror inte att jag kommer ha läst mer än hälften av det antalet under det här året.

Vad jag funderar på är egentligen detta: får man verkligen ut allt som går att få ut av en bok om man slukar den på bara några dagar, går vidare till nästa på en gång, och detta sedan upprepas om och om igen?

När jag hittat en bok jag verkligen gillar så händer det ofta att jag läser den flera gånger. Första gången jag läser den vill jag dock ta min tid med den, jag vill njuta av varje tugga och känna varje smakupplevelse som går att mjölka ur sidorna. Det händer att man pausar lite extra länge mellan sidorna, eller läser lite kortare avsnitt vid varje tillfälle, bara för att få boken att räcka lite längre.

Om man slukar böckerna en efter en, är det inte lite som att duka fram gastronomiskt till utsvultna vargar?

Tegelstenstips - Ken Follett

Okej, jag vet att många varken har tid eller lust att läsa riktiga tegelstenar till böcker. Jag måste i alla fall tipsa om en, om andan faller på, för det här är en fantastisk bok.



Jag hörde talas om Ken Follets "The Pillars of the Earth" (eller "Svärdet och Spiran", som den heter på svenska) i Oprahs bokklubb och för första gången kände jag mig tvungen att läsa en bok hon rekommenderat.

Adlibris beskriver boken som "en storslagen äventyrsskildring om 1100-talets krigshärjade England och om en grupp människor vars öden sammanlänkas med byggandet av en praktfull katedral. En berättelse om kärlek och hämnd, ärelystnad och hjältemod. På samma spänningsskapande sätt som i sina världsberömda thrillers levandegör Ken Follett här ett stycke engelsk medeltid."

Det låter kanske inte sådär dödligt spännande, speciellt inte då man håller den i handen och ser att den går loss på cirka 1000 sidor. Tro mig; det är värt det! När man väl kommit in i boken har man svårt att lägga den ifrån sig, och sidorna känns plötsligt hälften så många.

Läs den!

Bästsäljande bokomslag

Hittade denna på Bokbabbel och tyckte den var lite rolig. Visst har man ju sett uttalanden från Stephenie Meyer på ett otal av de senaste sci-fi/fantasyböckerna för ungdomar (se "Mortal Instruments" serien av Cassandra Clare och "Hunger Games" av Suzanne Collins till exempel).

Stephen King, On Writing: A Memoir of the Craft

Började så smått att läsa på Stephen Kings "On Writing: A Memoir of the Craft" igårkväll. Ska bli spännande att se vad han har att säga. Jag har sett denna bok rekommenderas som mycket bra läsning för oss med författardrömmar.

På Adlibris säger man såhär om boken:
'"If you don't have the time to read, you don't have the time or the tools to write."

In 1999, Stephen King began to write about his craft -- and his life. By midyear, a widely reported accident jeopardized the survival of both. And in his months of recovery, the link between writing and living became more crucial than ever.

Rarely has a book on writing been so clear, so useful, and so revealing. "On Writing" begins with a mesmerizing account of King's childhood and his uncannily early focus on writing to tell a story. A series of vivid memories from adolescence, college, and the struggling years that led up to his first novel, "Carrie, " will afford readers a fresh and often very funny perspective on the formation of a writer. King next turns to the basic tools of his trade -- how to sharpen and multiply them through use, and how the writer must always have them close at hand. He takes the reader through crucial aspects of the writer's art and life, offering practical and inspiring advice on everything from plot and character development to work habits and rejection.

Serialized in the "New Yorker" to vivid acclaim, "On Writing" culminates with a profoundly moving account of how King's overwhelming need to write spurred him toward recovery, and brought him back to his life.

Brilliantly structured, friendly and inspiring, "On Writing" will empower -- and entertain -- everyone who reads it.'

Jag återkommer med tankar i ett senare inlägg!

Vad jag läser

Jag läser egentligen inte så mycket böcker. Nu menar jag inte till antalet, utan till bredden på de böcker jag faktiskt läser. Deckare har jag aldrig gillat, och trots att jag då jag plöjt igenom min mormors bokhyllor har läst en hel del av Danielle Steeles böcker, så är det inte en genre som tilltalar mig. För intetsägande.

Jag har haft svårt för Science Fiction och detta tror jag att jag fann anledningen till då jag läste Kreativt Skrivande för Barn och Ungdom på Mittuniversitetet i Härnösand. En av mina kurskamrater sa att han inte gillade fantasy för det var för overkligt, medan han gillade Science Fiction för att genren är en varning inför framtiden. Den handlar om vad som kan hända med teknikens utveckling. Det är precis det jag inte gillar. Science Fiction har för mig blivit en enda stor moralkaka. Jag har aldrig varit särskilt teknikintresserad och kan liksom inte sätta mig in i alltför avancerade Sci-Fi historier.

Så vad läser jag då?

* Urban Fantasy. En blandning mellan verklighet och fantasy; ett stråk av båda världarna som får mig att fastna i tankar om "tänk om...". Det är en blandning som tillåter mig att leva mig in i böckerna på ett helt annat sätt än renodlad fantasy, även om jag gärna läser sådan också.



* Ungdomsböcker. Språket är lättare, mer rakt på sak. Det finns ofta en trotsig underton, ett släng av ironisk humor. Trots mina 25 år känner jag mig mer som en ungdom än en vuxen. Kanske kan jag helt enkelt identifiera mig bättre med denna sortens böcker, eller kanske är de helt enkelt mindre pretentiösa och tillåter läsaren en mer fantasifylld läsning.

* Historiska böcker. Jag har alltid gillat historia och berättelser om hur människor levde förr. Min kärlek till historiska böcker tror jag kan ha samband med kärleken till Fantasy. Historierna i Fantasyböcker utspelar sig ofta i mera primitiva samhällen som kan jämföras med vår egen medeltid, fast där även finns tillgång till magi. Det finns väldigt mycket som kan räknas till gruppen historiska böcker. För mig innefattar den allt från Jean M Auels böcker om Grottbjörnens Folk till Jane Austen och Frances Hodgson Burnetts skildringar av 1800-talet. Denna grupp kan även kopplas till den sista gruppen på min läslista.



* Klassiker. Stolthet och Fördom, Den Store Gatsby, Den Eldröda Bokstaven, Den Hemliga Trädgården, Svindlande Höjder, Skattkammarön. Listan kan göras lång. Tidlösa klassiker som kan och bör avnjutas gång på gång.



(Samtliga bilder har lånats från Adlibris.se.)